Planet of Lana II: Children of the Leaf

Från ingenstans anlände indiespelet {Planet of Lana} år 2023, och med sin handtecknade grafik och melankoliska charm kammade den svenska utvecklaren Wishfully snabbt hem ett flertal toppbetyg och ännu fler lovord från fans och kritiker. Nu när kalender visar 2026 är det återigen dags att axla rollen som den heroiska flickan Lana och den gulliga robotkatten Mui när berättelsen om främlingarna från rymden utökas med ytterligare ett tvetydigt kapitel som innehåller lika delar spänning som känsloladdat drama.
<bild>Många karaktärer från ettan återkommer, men du behöver inte ha spelet originalet för att hänga med.</bild>
<bild>Den handmålade grafiken får varje bildruta att se ut som en tavla.</bild>
Om du inte har lirat originalet så behöver du inte vara orolig. {Planet of Lana II: Children of the Leaf} inleds nämligen med en kort sammanfattning om vad som hände i föregångaren, och även om du absolut kan belönas med emotionellt mervärde av att spela båda titlarna så är det inget som krävs för att njuta av del två. Storyn i sig är förövrigt relativt tvetydig som sagt, och då man har valt att berätta majoriteten av sagan med ett påhittat språk så lämnas en hel del av handlingen uppe för diskussion och tolkningar. Detta är dock givetvis högst medveten, och att hitta på sin egen version om varför saker sker är en stor del av behållningen och tillika en morot till att vilja analysera historien som vävs framför ens ögon.

Att man just valt att använda ett påhittat språk kommer dessutom med en hel del fördelar. För när specifik dialog aldrig är ett alternativ så lämnas man som betraktare istället med interaktioner som är byggda av ett rått känslospel mellan flera av spelets karaktärer, och det är sällan som man lämnas oberörd av det som utvecklar sig på skärmen. För att uppleva sorg, osäkerhet, kärlek och hat blir än mer igenkännande och kraftfullt när man inte kan förmedla det genom ord och meningar, och det blir än mer påtagligt när man tvingas förlita sig på kroppsspråk och tonlägen som resonerar med ens egen medmänsklighet.
<bild>variationen bland miljöerna är stor.</bild>
<bild>Berättandet är medvetet diffust utan att bli osammanhängande.</bild>
Att spela Planet of Lana II handlar sedan primärt om att ta del av just berättelsen och stämningen som Wishfully vill förmedla, och fokuset på själva spelbarheten får således ta ett steg åt sidan för att dra historien framåt. Resultatet blir en berättelse med ett tydligt fokus och bra tempo, men momenten däremellan är kanske inte de allra mest pulshöjande för de som suktar efter actionfylld problemlösning. Majoriteten av din tid kommer du förvisso få lösa olika pussel, men dessa är för det mesta tämligen simpla utan att erbjuda allt för mycket motstånd. Enda gången jag fastnade var till exempel när man skulle framföra en melodi inuti en magisk skog, men anledningen till att jag inte tog mig vidare på en gång var att jag inte förstod att man kunde producera fler än tre toner genom att kombinera olika knapptryckningar. De eventuella topparna i svårighetsgraden uppkommer således inte av någon avancerad speldesign i sig utan det kan snarare handla om otydlighet om vad som är möjligt eller inte.
<bild>kompositören Takeshi Furukawa ({The Last Guardian}) gör återigen ett briljant arbete.</bild>
Detta är dock en upplevelse att njuta av och insupa i första hand, och mycket av den eminenta atmosfären tillskrivs spelets briljanta ljudbild. Stilla ljudlandskap blandas nämligen friskt med adrenalinhöjande musik, och att ena stunden få känna vinden susa fram uppe på ett snötäckt berg för att sedan slås av stolen när bombastiska stråkpartier slungas ut genom högtalarna är en fröjd för ens sinnen. Även röstskådespelarna förtjänar beröm i denna kategori. De lyckas nämligen förmedla känsla och tillhörighet trots att replikerna är byggda av nonsens och hittepå, och överlag är detta ett äventyr som bör upplevas med antingen hörlurar eller ett bra ljudsystem i anslutning för att ta in alla små ljuvliga detaljer.
<bild>Gillar du små intensiva berättelser så lär du älska Planet of Lana II.</bild>
I slutändan så erbjuder Planet of Lana II mer av det som gjorde originalet till en sådan succé från allra första början. Grundberättelsen utvecklas med än fler tillfredsställande penseldrag som får en att grubbla över vad det innebär att vara människa, och i en tid där AI är i ett allt större fokus så slås man av potentialen och farhågorna som väntar runt hörnet. För som spelare slits man mellan hopp och förtvivlan samt kärlek och empati, och i en resa som klockar in runt 6 timmar så fanns det inte en enda minut som jag inte kände mig engagerad att ta mig vidare. Planet of Lana II: Children of the Leaf är förvisso kanske inte ett tidlöst mästerverk, om man ska ta dess spelbarhet in i beaktande, men det är likväl ett äventyr som belyser vilken sanslös potential TV-spel har som medium när man tillåter utvecklare med passion att sitta bakom spakarna.